Retriever
Mediearkivet
Valda Dokument
Göteborgs-Posten
Ett snöigt Sverige tog emot Hebert
Göteborgs Posten 2006-03-02
Carl Magnus Höglund
Sektion: Namn: Sidan 40
Poeten Hebert Abimorad har alltid utforskat samhället genom dess periferi. I Uruguay
deltog han i den marxistiska stadsgerillan, fängslades och hamnade i Sverige. Här har han i trettio
års tid varit en flitig skribent och publicera flera diktsamlingar.
Hebert Abimorad lägenhet i Majorna är en omisskännlig författarlya. Välfyllda bokhyllor
står utmed väggarna, på stereon är tre Ip-skivor uppställda och runt om i lägenhet finns pappershögar
som skvallrar om pågående projekt. Hebert själv är en liten prestigelös man med nyfikna ögon som fyller
sextio snart. De första trettio åren levde han i Uruguay och Argentina, den andra halvan av
sitt liv har han varit i Sverige. Om det handlar dikten Yxan. Yxan har klyv honom i två lika delar.
–Det är som att jag är två skilda människor. När vi pratar om identitet är det många som fokuserar på rötterna.
Men jag tänker att människan är en stam växer upp och utvecklar grenar. Vi kan bli och vara alla dessa
grenar, säger Hebert. Hebert är född och uppvuxen i Montevideo, Uruguays huvudstad och självklara
kulturella och politiska centrum. Där läste Hebert på Konsthögskolan. Därefter försörjde han sig som
skomakare och gatuförsäljare och förverkligade konstprojekt på fritiden.
Kom först till Moheda i Småland
Under 1960-talet blev Hebert aktiv i den politiska vänstern i Montevideo. Våldet
eskalerade och när militären övertog makten och införde diktatur 1973 tvingades
Hebert i likhet med många andra att fly till grannlandet i söder, Argentina, Där fortsatte
han att stödja gerillan från sin nya bas i Buenos Aires. Men även Argentina var en
militärdiktatur vid den tiden och Hebert fängslades snart. Efter ett tag i fängelset har hans
vänner skaffat fram oväntad hjälp. – Jag sitter i min cell som vanligt när vakterna plötsligt
kommer in och säger att jas ska följa med. Vi sätter oss i en polisbil och de kör mig direkt
till flygplatsen. I handen får jag en flygbiljett till Sverige. Den har jag fortfarande kvar. Sverige
kände han till tack vare Olof Palme och Ingmar Bergman. Men att det var kallt och snöigt visste
han inte. Det var i Februari 1975 och eftersom det är högsommar i Argentina då var han lättklädd.
Det första han gjorde var att köpa nya, varma, kläder. Sedan åkte han iväg till en
flyktingförläggning i Moheda i Småland där stannade ett par månader innan han kom till Göteborg.
– Jag kom hit ensam, vilket var en fördel. Den som har med sig familjen kan inte utforska
samhället på samma sätt. Det var en fantastisk tid. Det gick att jobba ett par månader och
sedan leva på de pengarna. Det fanns billiga lägenheter i gamla arbetarkvarter, till exempel Haga,
för någon hundralapp i månaden och det var lätt att få tillfälliga jobb. Den fria tiden använde Hebert
till lära känna Göteborg genom att gå och cykla omkring i staden. Det resulterade i den första diktsamlingen,
Kärlek och öde. I den finns betraktelser över olika platser i staden och över gamla krogar som
Jazzklubben på Esperantoplatsen och Pustervikskällaren. Därefter har han
givit ut ett flertal diktsamlingen i Sverige, Uruguay och nu senast i Spanien. För ett par veckor
sedan kom Samtal ut i svens översättning. Det är en diktsamling i vilken Hebert för samtal
med konstverk och fotografier som har betytt mycket för honom. Samtal gavs ut på spanska i
Montevideo år 2000 under pseudonymen José José, ett av flera fiktiva författarnamn
Hebert använt sig av I Sverige har han dock valt att konsekvent använda sitt riktiga namn, eftersom han är mindre känd här.
Skriver artiklar och essäer
De senaste åren har Hebert vunnit uppmärksamhet i sitt gamla hemland, när han var där
sitt intervjuades han av tre olika radiokanaler. Första gången han återvände var 1986,
ett år efter att diktaturen upphörde. –Det var som om vi aldrig hade separerats. Som om
vi återupptog samtalet. Vi var alla samma människor som förut, fast med åldrade kroppar.
Det var en fantastisk känsla. Vid sidan av diktandet skriver Hebert artiklar och essäer i både svenska
och utländska tidningar. Bland annat publicerades han ofta i Arbetet Nyheterna.
Han är också redaktionsmedlem i Avsikter. Det är en liten tidskrift vars syfte är att främja
arbetarförfattare. Inom redaktionen har de haft en hel del diskussioner. Den vanliga arbetaren
har lön och en egen lägenhet. Därför måste vi gå till samhällets periferi, till förorten, för att upptäcka
dem som kan föra från arbetarlitteraturen vidare.
Har arbetat som hemspråkslärare i 20 år
Vänsterperspektivet är själklart. Hebert berättar livligt om den senaste tidens utveckling i
Latin och Sydamerika och om kontinentens framväxande sociala rörelser. Om
världsproblemen har han en ovanlig vision. –Vi behöver en lång tids tystnad. Som när man går i
kyrkan, där alla tystnar och blir lika inför Gud. Därefter, ute på kyrkogården, kan vi börja samtala
igen. De senaste tjugo åren har Hebert arbetat som hemspråkslärare. Det är ett jobb han trivs med,
men samtidigt är det viktigt för honom att alltid ha ett projekt på gång.
Nu översätter han Lukas Moodyssons dikter till spanska. –Det är viktigt att ha ett mål framför sig.
Annars är det lätt att man trampar runt i samma gamla fotspår, säger Hebert.
Fakta:
Hebert Abimorad
Aktuell: Diktsamlingen Samtal kom ut i svensk översättning tidigare i år.
Översätter Lukas Moodyssons dikter till spanska: Ålder 60 år den 17 mar. Yrke:
Författare och hemspråkslärare. Bor: I Majorna. Familj: Två vuxna barn. Intressen:
Informera mig själv om Sverige och omvärlden. Senast lästa bok Diktantologi av Lukas Moodysson.
Bildtext; Politisk flykting. Hebert Abimorad fick hjälp av vänner att komma till Sverige för 30
år sedan då militären tog över makten i Uruguay och Argentina dit han först tog sin tillflykt.
Både här i Sverige. Uruguay och nu senast i Spanien har han givit ut flera diktsamlingar.
Göteborgs-Posten eller artikelförfattaren.