Retriever

        Mediearkivet

 

Valda Dokument

 

Göteborgs-Posten

Ett snöigt Sverige tog emot Hebert

Göteborgs Posten 2006-03-02

Carl Magnus Höglund

Sektion: Namn: Sidan 40

 

Poeten Hebert Abimorad har alltid utforskat samhället genom dess periferi. I Uruguay

deltog han i den marxistiska stadsgerillan, fängslades och hamnade i Sverige. Här har han i trettio

 års tid varit en flitig skribent och publicera flera diktsamlingar.

 

Hebert Abimorad lägenhet i Majorna är en omisskännlig författarlya. Välfyllda bokhyllor

står utmed väggarna, på stereon är tre Ip-skivor uppställda och runt om i lägenhet finns pappershögar

 som skvallrar om pågående projekt. Hebert själv är en liten prestigelös man med nyfikna ögon som fyller

 sextio snart. De första trettio åren levde han i Uruguay och Argentina, den andra halvan av

 sitt liv har han varit i Sverige. Om det handlar dikten Yxan. Yxan har klyv honom i två lika delar.

–Det är som att jag är två skilda människor. När vi pratar om identitet är det många som fokuserar på rötterna.

Men jag tänker att människan är en stam växer upp och utvecklar grenar. Vi kan bli och vara alla dessa

grenar, säger Hebert. Hebert är född och uppvuxen i Montevideo, Uruguays huvudstad och självklara 

kulturella och politiska centrum. Där läste Hebert på Konsthögskolan. Därefter försörjde han sig som

skomakare och gatuförsäljare och förverkligade konstprojekt på fritiden.

 

Kom först till Moheda i Småland

 Under 1960-talet blev Hebert aktiv i den politiska vänstern i Montevideo. Våldet

 eskalerade och när militären övertog makten och införde diktatur 1973 tvingades

Hebert i likhet med många andra att fly till grannlandet i söder, Argentina, Där fortsatte

han att stödja gerillan från sin nya bas i Buenos Aires. Men även Argentina var en

militärdiktatur vid den tiden och Hebert fängslades snart. Efter ett tag i fängelset har hans

vänner skaffat fram oväntad hjälp. – Jag sitter i min cell som vanligt när vakterna plötsligt

kommer in och säger att jas ska följa med. Vi sätter oss i en polisbil och de kör mig direkt

till flygplatsen. I handen får jag en flygbiljett till Sverige. Den har jag fortfarande kvar. Sverige

kände han till tack vare Olof Palme och Ingmar Bergman. Men att det var kallt och snöigt visste

han inte. Det var i Februari 1975 och eftersom det är högsommar i Argentina då var han lättklädd.

Det första han gjorde var att köpa nya, varma, kläder. Sedan åkte han iväg till en

flyktingförläggning i Moheda i Småland där stannade ett par månader innan han kom till Göteborg.

 – Jag kom hit ensam, vilket var en fördel. Den som har med sig familjen kan inte utforska

samhället på samma sätt. Det var en fantastisk tid. Det gick att jobba ett par månader och

sedan leva på de pengarna. Det fanns billiga lägenheter i gamla arbetarkvarter, till exempel Haga,

för någon hundralapp i månaden och det var lätt att få tillfälliga jobb. Den fria tiden använde Hebert

till lära känna Göteborg genom att gå och cykla omkring i staden. Det resulterade i den första diktsamlingen,

Kärlek och öde. I den finns betraktelser över olika platser i staden och över gamla krogar som

Jazzklubben på Esperantoplatsen och Pustervikskällaren. Därefter har han

givit ut ett flertal diktsamlingen i Sverige, Uruguay och nu senast i Spanien. För ett par veckor

sedan kom Samtal ut i svens översättning. Det är en diktsamling i vilken Hebert för samtal

med konstverk och fotografier som har betytt mycket för honom. Samtal gavs ut på spanska i

 Montevideo år 2000 under pseudonymen José José, ett av flera fiktiva författarnamn 

Hebert använt sig av I Sverige har han dock valt att konsekvent använda sitt riktiga namn, eftersom han är mindre känd här.

 

Skriver artiklar och essäer

 De senaste åren har Hebert vunnit uppmärksamhet i sitt gamla hemland, när han var där

 sitt intervjuades han av tre olika radiokanaler. Första gången han återvände var 1986,

ett år efter att diktaturen upphörde. –Det var som om vi aldrig hade separerats. Som om

vi återupptog samtalet. Vi var alla samma människor som förut, fast med åldrade kroppar.

Det var en fantastisk känsla. Vid sidan av diktandet skriver Hebert artiklar och essäer i både svenska

och utländska tidningar. Bland annat publicerades han ofta i Arbetet Nyheterna.

Han är också redaktionsmedlem i Avsikter. Det är en liten tidskrift vars syfte är att främja

arbetarförfattare. Inom redaktionen har de haft en hel del diskussioner. Den vanliga arbetaren

 har lön och en egen lägenhet. Därför måste vi gå till samhällets periferi, till förorten, för att upptäcka

dem som kan föra från arbetarlitteraturen vidare.

 Har arbetat som hemspråkslärare i 20 år

 Vänsterperspektivet är själklart. Hebert berättar livligt om den senaste tidens utveckling i

Latin och Sydamerika och om kontinentens framväxande sociala rörelser. Om

världsproblemen har han en ovanlig vision. –Vi behöver en lång tids tystnad. Som när man går i

 kyrkan, där alla tystnar och blir lika inför Gud. Därefter, ute på kyrkogården, kan vi börja samtala

igen. De senaste tjugo åren har Hebert arbetat som hemspråkslärare. Det är ett jobb han trivs med,

men samtidigt är det viktigt för honom att alltid ha ett projekt på gång.

Nu översätter han Lukas Moodyssons dikter till spanska. –Det är viktigt att ha ett mål framför sig.

Annars är det lätt att man trampar runt i samma gamla fotspår, säger Hebert.

 

Fakta:

 

Hebert Abimorad

 

Aktuell: Diktsamlingen Samtal kom ut i svensk översättning tidigare i år.

Översätter Lukas Moodyssons dikter till spanska: Ålder 60 år den 17 mar. Yrke:

Författare och hemspråkslärare. Bor: I Majorna. Familj: Två vuxna barn. Intressen:

Informera mig själv om Sverige och omvärlden. Senast lästa bok Diktantologi av Lukas Moodysson.

 

Bildtext; Politisk flykting. Hebert Abimorad fick hjälp av vänner att komma till Sverige för 30

år sedan då militären tog över makten i Uruguay och Argentina dit han först tog sin tillflykt.

Både här i Sverige. Uruguay och nu senast i Spanien har han givit ut flera diktsamlingar.

 

Göteborgs-Posten eller artikelförfattaren.